Assortments

Sonja Larsson's paintings are created slowly and with determination. The process towards the completed work is all about letting it take the time it needs. Larsson leaves the finalised works to rest before judging them again. They stand and become finished without any physical interference. By looking at several paintings together, it is possible to see which ones are not ready to leave the apparent safety of the studio. The paintings go through many inspections, and lingering problems in the works must be solved. In the early days of Sonja Larsson's artistic career, she made skilful and meticulous figurative drawings. The step to her current practice was both large and small. Larsson's imagery is still skilful and meticulous, but she made a choice not to depict existing reality but to portray her own, a world that must be mastered again and again. In her finished paintings, there is something going on, but if there is the slightest vestige of muteness her work is not yet done. Sonja Larsson's abstractions have an inherent tension in their exact inexactnesses. The miniscule relief of her lines is a vociferous minimalism. Larsson's paintings resonate with what is within her, but also within all who behold her works. To speak of perfection is vain, since the concept of perfection is a mere illusion. Our eye easily dwells on the incongruous parts. These should not, however, be mistaken for signs of incompletion. The American artist Agnes Martin writes: "I hope I have made it clear that the work is about perfection as we are aware of it in our minds but that the paintings are very far from being perfect – completely removed in fact – even as we ourselves are." 1 I am reminded of this as I look at Larsson's works; they are close to the idea of perfection. We are tempted to get very near to the acrylic glass surfaces, and at close range we discover what Martin describes, we see that the lines are man-made. They are ever so slightly warped. Sonja Larsson's works are linked by opposites – for each expansion there is a reduction. Perhaps this is the origin of the determination. In some works, the paint causes thickening, in others the lines disperse. To paint is to decide. Paradoxically, immateriality is given physical form! For Sonja Larsson, there is both a set of rules and an element of surprise; her paintings always embrace a willingness to continue learning and pursuing the development of her own inner logic. Sonja Larsson's oeuvre is liberating, a sophisticated exploration of visual rhythms. To stand before her paintings is to add one's own layer, to fasten one's thoughts on the grids and intricate shapes. We are dealing with artefacts – the lines are tracks left by an artist. The information we can decipher is the information of painting, and the language is Sonja Larsson's. The viewer can translate it and be overcome by something that could be described as presence. Sonja Larsson presents ideas on artistic responsibility, in images where every line can be justified.

1 Agnes Martin, "Notes", from Agnes Martin: Writings/Schriften, e 1 Agnes Martin, "Notes", ur Agnes Martin: Writings/Schriften, red. Dieter Schwartz (Hatje Cantz, 2005) s. 15. d. Dieter Schwartz (Hatje Cantz, 2005) p 15.

Sara Walker, 2013

Sorteringar

Sonja Larssons målningar görs långsamt och med bestämdhet. Processen för att nå fram till det fullbordade verket handlar om att det måste få ta tid. Larsson lämnar de färdiga verken en stund för att sedan bedöma dem igen. De står och blir avslutade utan fysisk behandling. Genom att titta på flera målningar tillsammans kan man se vilken av dem som inte är redo att lämna ateljéns skenbara trygghet. Målningarna genomgår många kontroller och de problem som finns i verken måste lösas. När Sonja Larsson började närma sig konsten handlade det om att hon tecknade skickligt och gjorde noggranna föreställande teckningar. Steget till det hon gör idag är både stort och litet. Larssons bildvärld är fortfarande skicklig och noggrann men hon gjorde ett val att inte teckna av en befintlig värld, utan istället ägna sig åt att gestalta sin egen, en värld som måste bemästras gång på gång. I en färdig målning händer det något, men om det finns spår av något stumt måste arbetet fortsätta. Sonja Larssons abstraktioner innehåller en spänning i de exakta inexaktheterna. Linjernas minimala relief är en högljudd minimalism. Larssons måleri har en resonans till det som finns inom henne, men också det som finns inom alla som ser på hennes verk. Att tala om perfektion är inte fruktbart, då begreppet perfektion är illusoriskt. Blicken vill så gärna fastna vid delar som inte stämmer. Detta ska dock inte förväxlas med att de inte är fullbordade. Den amerikanska konstnären Agnes Martin skrev: "I hope I have made it clear that the work is about perfection as we are aware of it in our minds but that thepaintings are very far from being perfect – completely removed in fact – even as we ourselves are." 1 Jag tänker på det när jag tittar på Larssons arbeten, de är nära en idé om perfektion. Man lockas att gå väldigt nära plexiglasytorna, och då man kommer nära ser man det Martin beskriver, man ser att linjerna är gjorda av en människas hand. Det förekommer små, små skevheter. Sonja Larssons arbete är sammanlänkat med ytterligheter – för varje expansion kommer en reduktion. Kanske härrör bestämdheten från det. I vissa verk tjocknar det av färg, i andra glesas linjer ut. Att måla är att besluta. En immaterialitet får paradoxalt nog en fysisk form! För Sonja Larsson finns både ett regelverk och ett överraskningsmoment, hennes måleri innehåller alltid viljan att fortsätta lära sig och att följa med i utvecklingen av den egna inre logiken. Sonja Larssons måleri är befriande, det är en sofistikerad exploatering av visuella rytmer. Att stå framför hennes målningar är att lägga på ett eget lager, fästa sina tankar på rutnäten och de invecklade formerna. Vi har att göra med artefakter, linjerna är en konstnärs spår. Informationen som går att utläsa är måleriets information, och språket tillhör Sonja Larsson. Som betraktare kan man översätta det och överösas av något som kan beskrivas som närvaro. Sonja Larsson redovisar idéer om ett konstnärligt ansvarstagande, i bilder där varje linje kan försvaras.

1 Agnes Martin, "Notes", from Agnes Martin: Writings/Schriften, e 1 Agnes Martin, "Notes", ur Agnes Martin: Writings/Schriften, red. Dieter Schwartz (Hatje Cantz, 2005) s. 15.

Sara Walker, 2013

Web © Katja Larsson